Det värsta med att vara lillasyster är att man lätt blir den som är underlägsen. Helt nyvaken vaknar man efter en powernap (eller som syrran kallar våra powernaps: "supernap"... lite längre än vad man borde sova helt enkelt). Syrran försöker få upp en fast jag helst vill ligga kvar under det varma täcket. Hon sätter sig ovanpå mig och tar tag i båda mina armar så att jag inte kan röra mig.

Trots skrik kommer ingen och hjälper... Mamma stänger istället dörren till mitt rum för att hon inte ska bli störd själv, well thanks!

"Lita på mig!" säger Elin. Jo tack det är ju lätt när man är så underlägsen. Hon vill alltså att man ska lyfta upp armarna frivilligt så att hon kan luftkittla mig (vilket är lika hemskt som vanligt kittling, man vet aldrig om hon ska nypa till nån gång). Antingen det eller så blir det riktig kittling.