Det löste sig med jobbet. Pappa kom och hämtade mig från skolan och körde mig dit. Jag fick gå runt lite på dagiset för att hitta Esther, fick hjälp av ett barn som kom fram till mig och undrade vem jag letade efter. Jag sa att jag letade efter Esther och hon hjälpte mig att hitta henne.
     Ni anar inte hur bra det känns när man ser glädjen hos Esther när hon ser mig och hon springer emot mig. Så gulligt! Det märktes att hon hade berättat för de andra barnen om mig också. Avundsjukt sa de: "Jag vill också ha en barnvakt!".

Vi gick hem. Lekte lite. Sen lagade jag blodpudding till henne. Föräldrarna är så söta och omtänksamma, de hade lagt fram precis allting! Stekpanna, stekspade, tallrik, bestick och glas. De hade t.om. skrivit en lapp hur jag skulle göra:

"1. Häll smör i stekpannan. 
 2. Sätt på plattan på 8:an
 3. Sätt på fläkten
 4. Stek tills de blir lite hårda"

Esther tyckte att de blev jättegoda, inte för hårda eller för mjuka. Hon sa att hennes mormor alltid brukar göra för hårda. Man känner sig så duktig på allting när man passar en 6-åring. För dem är allt coolt.