Idag har nog varit en av de värsta dagarna i hela mitt liv, och ändå är jag så sjukt glad nu.

Det började med att jag inte kunde sova något alls natten som var. Vilket resulterade i att jag kände mig väldigt väldigt illamående imorse. Kunde inte äta nåt så jag drack bara vatten. Körde i alla fall Beth till skolan. Tog hem Lucy igen och sen kom Ellies kompis Ali för att hämta upp henne.

Jag hade ringt och beställt en taxi till tågstationen. Var väldigt mycket ute i tid... Men vad hjälpte det? Tåget var en halvtimme försenad vilket innebar att jag missade den anslutande bussen. Desperat försökte jag se om någon annan skulle till flygplatsen. En gammal dam kom fram till mig och sa: "Du ser rätt vilsen ut, kan jag hjälpa dig med nåt?" Tyvärr kunde hon inte det. Hittade dock en man som var påväg in i en taxi mot flygplatsen. Jag frågade honom om vi kunde dela taxi (eftersom jag hört att Emilia gjorde det när hon missade bussen och för att det blir billigare för alla). Men då fick jag svaret: "Lilla vännen, det går inte för sig. Jag åker på bekostnad av mitt företag!" Så iväg for han och lämnade mig i regnet, kylan och blåsten. Ingen buss och jag visste inte ens numret till någon taxi. Tillslut kom dock en taxi som jag kunde ta, 90 kr fick det bli för den korta resan. Bara några minuter senare på flygplatsen ser jag mannen som nekat mig att hänga med... Onödigt tycker jag.

Hur som helst, klockan 14.00 var jag på flygplatsen. Ute i god tid. Allt gick fint med incheckning osv MEN då läser jag på tavlan att flyget är rätt mycket försenat. Jag kände paniken komma krypandes! Det började med bara en halvtimmes försening... men slutade med att jag kom fram till Heathrow 10 minuter EFTER att mitt plan till Stockholm skulle gå. Som tur var var även det försenat och jag hann skynda mig genom hela den stora flygplatsen.

Vid gaten mot Stockholmsflyget kände jag mig rätt glad. Hörde svenska runt omkring mig och kände mig riktigt hemma! Så på planet tänkte jag att allt nu var ordnat, snart skulle jag vara hemma och jag hade fixat att ta mig hela vägen hem. Den glädjen varade dock inte så länge. Då den sista väskan kom utrullandes på bandet och den inte var min, fick jag lite ångest igen.

Det slutade med att jag var sist ut från baggageuthämtningen... Hoppades verkligen på att min väska magiskt skulle komma utrullandes. Mamma fick sig en riktig gråtkram när jag kom ut. Kände blickar runt omkring mig men brydde mig inte alls. Allt hade verkligen gått emot mig idag och jag hade hållit stressen, paniken och tårarna för mig själv hela dagen. Tillslut blev det bara för mkt!

Men men, nu ligger jag här i min egen säng och allt känns som en dröm. Är jättemycket snö här och så fint advents-/julpyntat i huset. Har tagit kvällsfika med mamma :) så det känns jättehärligt :D som vanligt igen. Dock saknar jag alla mina krämer, min tandborste, min plattång och framförallt: mitt smink!!!