Grannfejd på g.
Oh, oh! I'm feeling guilty!
Anna och jag gick på en promenad och hon sa att "There's some problems between our parents". Hon berättade att "hennes" mamma (Elisabeth) kände sig väldigt ledsen för att "min" mamma (Ellie) hade tagit bort henne som vän från Facebook. Hon kände också att andra grannar hade börjat ignorera henne.
Jag berättade för Anna att det nog var mitt fel. Därför att jag berättat för "mina" föräldrar att Elisabeth kallade barnen "obnoxious" (vidriga). Anna sa att Elisabeth hade som en regel att "what's said in my house stays in my house". Once again, I felt guilty. (Men en löjlig regel tycker jag...)
Men sen kom jag hem och pratade med "mina" föräldrar igen och de fick mig att känna mig bättre. De sa att det inte alls var mitt fel, Ellie klappade mig på axeln och sa att jag inte skulle oroa mig. Hela gatan har tyckt att Elisabeth var konstig sen den familjen flyttade hit (tydligen bara 2-3 månader sen). För att varje gång man ser henne skriker hon på barnen. Sen har de en bild på en negerpojke utanför huset, vilket anses väldigt rasistiskt!
Ellie sa att sen den familjen flyttade hit har hon försökt vara trevlig. Hon hjälpte henne med mått på gardinstängerna innan hon kom hit. Hon hjälpte henne hitta organisationen "busy bee" där hon hittade Anna (eftersom hennes tidigare au pair åkt hem efter bara 40 timmar... Till mig sa mamman att hon hade skickat hem hennes förra au pair för att den misskötte sig). Ellie har även erbjudit henne att komma över på fika så att barnen kunde lära känna varandra... Så allt hon gjort har varit trevligt! De har dock inte haft en enda konversation i verkligheten och det är just det som är så konstigt. Hon har knappt sett barnen och ändå kallar hon dem vidriga!
... Oh, everything just got worse!! What have I done?
Fick precis ett Facebook-meddelande från Anna. Hon är orolig för att hon kommer bli hemskickad för att hon brutit "the principals". Hon sa också att Elisabeth hade bett henne att hälsa mig att jag inte var välkommen till deras hus längre. Just för att jag hade "skvallrat" om det vi pratade om i hennes hus.
Allt är bara absurt just nu!! Kaos. Det värsta jag vet är att få skäll eller att folk är sura på mig :( jag försökte verkligen vara hur trevlig som helst när jag var i deras hus... Åh, jag skulle inte ha sagt någonting till min familj att hon kallade barnen vidriga, I guess I'll have some "I told you so" now... Men ännu en gång är jag glad att jag hamnat i denna familj! :S
Oh no! Lider verkligen med dig!! Hoppas inte Anna blir hemskickad för det.. och jobbigt att känna sig ovälkommen. Men ja, jag sa ju att man aldrig ska säga sånt vidare. Men allt är ju mammans fel egentligen. man säger ju inte sånt om andras barn. speciellt inte till någon som man vet jobbar med dem! Uhu, stackare! Men hoppas det blir bättre!
Vad jobbigt för dig o Anna! Men försök fokusera på att vara de positiva o kärleksfulla tjejer som ni två är.Grannmamman har mycket att lära av er två, fast hon är mycket äldre!!
Hoppas verkligen att Anna får stanna kvar, en bättre aupair lär de ju knappast få.
Ja, du kan sannerligen vara glad att du hamnat i en sån fin o omtänksam familj!!
Du ska se att allt ordnar sig :)
Styrkekramar från mamma <3
Ja, vad ska man säga? Men allra olyckligast är iaf Elisabeth! Hon behöver en bamsekram! Kanske det blir du som ska ge den! För vem skulle motstå en kram från dig? Eller hur Elin och Mamma Agneta? Lycka till!
Hej Julia.
Du ska inte tänka på om du har gjort fel.
Vad jag kan tyda så är mamman i den andra familjen lite udda, som person,och hon kanske lider av någon sjukdom.
Du ska bara göra ett bra jobb i din familj.
Jag tycker synd om Anna om hon inte får stanna, men man vet inte hur hon tänker, kanske hon behöver pengarna som hon får.
Livet går vidare. Hälsningar P.
